Nu ska vi sjunga om rörmåkarns Ola. Hadelittan & Hadeladela Han hade vatt å sketet man kunde inte spola. Hadel... Ute blåste vinden till storm. Olas skit den va lång som en orm. Nu ska vi höra vad Ola han kan, med tre fyra skitar fylla en spann. Hadelittan hade lade da... och så vidare. Efter en timme så kom Olas mor. Hadel... Herregud Ola va skiten va stor. Hadel... Ola du måste se hur du gör, för far din har bara lagt tvåtums rör. Ola han satt där fet som en gås, skiten hade fastnat i ett vattenlås. En bärgare kom för å dra Ola loss. Hadel... Men Ola's skit den satt som en kloss. Hadel... Bärgaren drog så däcken dom skrek, men Ola han satt där å flina å sket. Å efter en timme blev motorn för varm, för skiten va snodd runt en tolvfingertarm. Då ringde hans mossa till byns veterinär. Hadel... Han botade snuva å kånkelbär. Hadel... Han börja ta tempen för Ola va blek, trots att han satt där å kryste å sket. Han sa att det här va ett ovanligt fall, för skiten va hård som en mjölkapall. Till sist så blev Ola förbannad å sa. Hadel... Nu har ja suttit å sketit , en hel djävla dag. Hadel... Hade ja tänkt på att fassan va snål, skulle ja sketet en skit som va tunn som en ål. För här får man sitta å glo tills man dör, med en tretumsskit i ett tvåtumsrör.