Lisa ligger naken bredvid sin industriman
Hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
Hon laser sin dagbok, varje sida ar som ett brev
Hon viskar i hans ara; det har ar vad jag skrev
Hon ser sitt liv pa¥ film den kvallen
Ser angen dar hon lekte varje va¥r
Hon minns den farsta kyssen som om det var iga¥r
Kvallen blev natt, kvallen blev natt sa¥ fort
A¥h, katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Kommer du iha¥g den kvallen, vi taffades i industriland
Solen sken sa¥ starkt och klart, och vi la¥g med varann
Hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet
Dom har fyra a¥ren kanns som en evighet
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Va¥a¥a¥r
Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"alskling du a¥r anska vad du vill
Ar vi ska till ett annat land"
Hon kysser honom varsamt, dar han ligger stel och kall
Sager adja till sin dagbok med en pistol i sin hand
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥rr
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Det ar bara saker som hon gar
Det ar bara saker som hon gar
