I torven jag låg med mordisk brand
Under mossan bland bergens sand
Lerad och täckt griper spjutets skaft
Genomsyrad av urgudars kraft
Besmyckad och döljd med kvist och lav
Jag lyfter min kropp ur skogens grav
När bytet nalkas på åsens brant
Inget ljud när jag krypa mot stigens kant
När nattens vålnad av skogen gjorts fri
Från skuggor jag resas med ett vansinnes-skri
Skräck nu fryser fiendens röst
Då spjutet spräcka, tugga hans bröst
Skövlarna dö, en efter en
Jag hänger deras huvud på trädens gren
Där de stirra fulla av häpnad
Ånger i blick vid asfåglars skepnad
På hällen jag sprider ben och tarm
De blir nu mat för skogens garm
Jorden nu sluka deras kraft, deras låga
Så att deras ätt ej hit mer våga
Makt nu viska i höstlövens sus
När lundar ånga av rodnadens ljus
Då vandra jag ner under rotens gång
Då skogen i frihet sjunga sin sång
Deitei na turfa em uma chama assassina
Sob o musgo, nas areias da montanha
Enlameado e coberto, segurando a alça de uma lança
Impregnado com o poder de deuses antigos
Enfeitado e mascarado com galhos e líquen
Eu levanto o meu corpo para fora do túmulo da floresta
Quando a presa se aproxima do cume íngreme
Silenciosamente, rastejo à beira do caminho
Quando o fantasma da noite é libertado da floresta
Sou erguido dentre as florestas com um grito insano
Horror paralisa as vozes dos inimigos
Rajadas de lanças, espeta seu peito
Desperdiçadores estão morrendo, um por um
Eu penduro suas cabeças em ramos de árvores
Seus olhares espantados
Arrependimento em seus olhos em forma de aves carniceiras
Eu espalho as pernas e intestinos sobre os azulejos
Eles se tornam refeição para besta da floresta
A terra absorve o seu poder, a sua chama
Assim que seus parentes não se atrevem a entrar mais lá
Poderoso é o sussurro nas folhas caídas
Quando os bosques estão fumegando na luz avermelhada
Eu caminho sob o caminho dos raízes
A floresta canta sua canção em liberdade
