Som ett djupt vrål från ett avgrund av hat
De glömdas själar steg, en för en, man för man, döda utan fred
Tog till vapen, tog till sköld, ett hav av illvillig dödlös man
Hatets och sotets arme
De fann min väg de springa min skog
Under månens röda glöd
Jag slog dem ner vag för vag, inga själar i ro
Ett spjut ej räckte till denna kamp
Korpbröder hört nu klingors spel
Snart himmelen täcktes av brödrar mina.
En kamp det blev, en sista gång
Brödrarna stod där sida vid sida
Himmelen danade, en väldig sång
Korpnäbb och klinga då tog sin föda
De stred till seger för en slutlig ära
Ty denne seger än korpen bära
En kamp det blev, en sista gång
Brödrarna stod där sida vid sida
Korpnäbb och klinga då tog sin föda
De stred till seger för en slutlig ära
Ty denne seger än korpen bära
En kamp det blev, en sista gång
Brödrarna stod där sida vid sida
Himmelen dånade, en väldig sång
Korpnäbb och klinga då tog sin föda
Como um profundo clamor de um abismo de ódio
As almas esquecidas surgem uma por uma, homem por homem, mortos sem paz
Armados com armamento, amardos com escudos
Um mar de sinistros mortos vivos
O exército de ódio e cinzas
Eles encontraram meu caminho, eles correram para minha floresta
Sob as trevas rubras da lua
Eu os derrubei um por um, almas perturbadas
Uma lança não podia vencer esta briga
Irmão Corvo ouviu o som das espadas
Logo o céu estava tomado pelos meus irmãos
Era uma briga, uma última vez
Irmãos permaneceram lado a lado
Um trovão nos céus, um som poderoso
O bico do corvo e a espada se saciaram
Eles lutaram até a vitória pela honra final
Esta vitória é trajada pelo corvo
