Urberget gav en gåva stor. I jorden och
vattnet. I mörkrets källa jag sanning
fann. Min födosaga då blev sann.
Trettio dagar och trettio nätter. Jag klättrade
mot jordens famn. Den hornkrönte
vandrade på dyster sten. En som sanningen
smakat och blivit ren.
Jag såg solens ach månens steg. Jag
såg sanningen en dyster väg. En rune
spådde krig och fasa. En runa talde till
mej om blod och raseri
Um grande presente da antiga montanha.
Na terra e na água.
Em uma fonte sombria eu acho a verdade
E a história do meu nascimento vem à tona.
Trinta dias e trinta noites.
Eu escalei nas profundezas da terra.
Aquele que leva a coroa de chifres
andou melancolicamente.
Ele que a verdade provou e puro tornou-se.
Eu vi os caminhos do Sol e da Lua.
Eu vi, no caminho da verdade, solidão.
Uma runa previu guerra e horror.
Uma runa destinou a mim sangue e ira.
