Vinternatt
Fejd
snön den föll mot din kind och blänkte din famn var mjuk, ditt hjärta ömt som sol var din gåva du brann och skänkte mig din kärlek i min svåra stund och aldrig skall vi allt förgäta tills du far igen i vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång du sade mig fagra ord att följa känslor är som vind i eld jag gav all min saknad