Evert Taube

Nocturne

Evert Taube


Sov på min arm! Natten gömmer 
under sin vinge din blossande kind. 
Lycklig och varm snart du drömmer 
flyr mig i drömmen som våg flyr vind. 

Fångas igen. Flämtar. Strider. 
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. 
Slumra min vän! Natten skrider. 
Kärleken vaktar dig ömt och tyst. 

Sov på min arm! Månens skära 
lyftes ur lundarnas skugga skyggt 
och på din barm o min kära 
täljer dess återglans timmarnas flykt. 

Helig den frid hjärtat hyser 
mitt i den virvlande blodströmmens larm! 
Slut är din strid. Månen lyser. 
Vårnattsvind svalkar dig.