Vattnet har tagit en röd nyans Döda ting dess botten täcka Och jordbruket som en gång fanns Knappast hjälpt av evig kyla Ingen hör mina rop av hat Grannarnas kroppar ruttnar redan Min trots kan ej förhindra att Vid skymningen min tur kommer sedan Ve er, förrädare som förgiftat mitt bröd Ve er, råttor och löskermän Min enda glädje är er död Ve er, känn helveteskval Jag sover gott i vetskapen Er avkomma föds utan ögon och tal Rikedom var ert mål Mänskoliv blev redskapen