Aldrig har väl någon nånsin talat om för mig vad jag borde göra, men nu frågar jag dig. Ska jag bara acceptera allting som det är och jobba kvar här? Det är nog som mamma sa: Jag är bara lat! Inte kan studier vara bra för en arbetarunge som jag? Man vet ju vad man har, men inte vad man får. Just nu så tvivlar jag starkt på att det går att sitta och tänka och försöka bli nåt klok med näsan i en bok. Det är nog som mamma sa: Jag är bara lat! Inte kan studier vara bra för en arbetarunge som jag?