Nu våldtas mitt folk igen.
Oss dränka i blod vill dom.
Dom talar om friheten
med svarta handen bakom.
Dom skingrar allt folk som boss,
barn utan mor och far.
Dom tänker påtvinga oss
korset som Jesus bar.
Än döljer dom all sin skam.
Dom döljer den bakom lag.
Men mordet ska bryta fram
och visa sitt rätta jag.
Och många tusen män
ska offra sitt liv för mord.
Och blodet ska strömma igen
och gödsla vår goda jord.
Jag vill ha ett riktigt liv
med mina barn och syskon
och rekonstruera våren
som ligger där och förblöder.
Mig skrämmer ni inte alls,
ni eländets herremän!
Beröva oss hoppets stjärna!
Den ska nog bli vår igen!
Blås, folkets vindar, blås!
Blås åter! och än en gång!
Ni spränger mitt hjärtas lås
och fyller min mun med sång.
Än sjunger han, er poet,
så länge min mun kan andas
och ända till evighet
hans aska med er ska blandas.
