Blek som vintern var hennes kind där hon låg på marken så spröd klänningen som fladdrade i kylig vind var sönderriven och fläckvis röd Kroppen var korsad av vargaspår ty ulven hade blivit hennes död jag fällde ej en endaste tår när jag betraktade henne under månens glöd Kan nån förklara grymheten i denna meningslösa värld? Jag ber för ett bättre liv härnäst på vår evighetsfärd Fri från liv Brevid min käresta sida slog jag mig ner mitt hjärta var fyllt av frågor och kval Hennes glädje, hennes ljus, aldrig mer jag började ana ett val Tomhet - ett liv utan nåd Kyla - en död så bråd Tystnad - intet jag har Ensam -kvar Jag tog henne försiktigt i min famn och bar henne ur skogen ut fortsatte gå över slätter och berg ända till världens slut Väl stående på världens kant kunde jag bara medge att till och med tomheten nedanför var bättre än ett liv utan glädje Det enda jag kände var saknad när jag kastade oss för stupet ner Därefter en våg av lättnad sen kände jag inget mer Fri från liv