Likt dimma den kom med natten
LÄtt brusande i trÄdens lÆv
Med kyla den tog mig i dess famn
Insvepte mig i dess mÆrker
Bortom horisonten sÅg jag eldar brinna
Och himlen reflekterade dess rÆda sken
I skuggorna hÆrde jag strider rasa
Och marken var drypande av blod
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag elden komma
slukandes allt i sin vÄg
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag ljuset falna
Sakta dog det bort
Likt dimma den kom med vind genom skog
Stilla den tog mig till skuggornas rike
Sakta jag slÆt mina Ægon och dog
lÄmnandes Guds skapelse...
...det sanna helvetet
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag natten komma
dess mÆrker omslÆt min sargade sjÄl
I min vÄntan pÅ dÆd kÄnde jag vintern komma
sakta den frÆs min levande kropp
sÅ ta mig nu, ta mitt liv
LÅt Hel bli min boning
Naglfar, ta mig dit...
...dÄr dÆd och stillhet rÅder
