Anglagard

Rösten

Anglagard


I drömmen hörde jag honom ropa.
Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden,
andas jag trädens födelse.
Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand.
Min kropp är markens svalka och den sköra
höstens moln glider genom mina ögon.
Han ropar i gryningen och rösten var min moders.
Havet ska bära mig till en famn.

Sonhando, ouvi o seu clamor.
E, neste momento de resposta distante, acho que, mais uma vez,
Minha morte suave, eu respiro o nascimento das árvores.
Os sinos da urze rendem livremente os seus segredos em minhas mãos.
Meu corpo é o frio do terreno,e as nuvens do frágil outono
Deslizam através de meus olhos.
Meu corpo é o frio do terreno e as nuvens do frágil outono, ele chorou ao amanhecer e era a voz da minha mãe.
O mar vai suportar a mim para os seus braços.