I drömmen hörde jag honom ropa. Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse. Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon. Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn. Sonhando, ouvi o seu clamor. E, neste momento de resposta distante, acho que, mais uma vez, Minha morte suave, eu respiro o nascimento das árvores. Os sinos da urze rendem livremente os seus segredos em minhas mãos. Meu corpo é o frio do terreno,e as nuvens do frágil outono Deslizam através de meus olhos. Meu corpo é o frio do terreno e as nuvens do frágil outono, ele chorou ao amanhecer e era a voz da minha mãe. O mar vai suportar a mim para os seus braços.